As we go on, we remember, all the times we had together
Om mindre än en vecka är det min tur att sluta nian. Har sett nio klasser lämna denna skola och nu är det vår tur. Jag minns att jag för några år sedan tänkte att det aldrig skulle bli min tur, men nu står jag här 6 dagar innan avslutningen och tiden har gått så fort.
Men den senaste terminen har gått allt för långsamt och även alldeles för fort. Känns som jag hinner granska varenda detalj tusen gånger om på en endaste sekund. Samtidigt känns det som om jag inte hinner med, som om fötterna springer framåt medan kroppen stannar kvar. Jag längtar men ändå inte. Fast denna sommar finns det så mycket att se fram emot och det är nog mest efter sommaren som alla skillnader kommer ta plats.
Just nu vill jag stanna kvar men jag vill samtidigt bort. Kluven är ordet...
Over and out •♦
Kommentarer
Trackback