Har många minnen från tvåtusentolv men det är även mycket jag inte kommer ihåg alls. Det bästa som jag har åstadkommit i år måste nog vara att jag mer har vågat vara mig själv. Jag ser stor skillnad på mig själv med hur jag är nu och hur jag var i början av tvåtusentolv. Har gått från att inte riktigt vetat hur jag ska vara eller hur folk vill att jag ska bete mig till att mer bara vara så som jag själv vill vara och så som jag faktiskt är.

Kämpade med nationella proven. Åkte till Gotland med min föredetta klass. Gick ut nian med betyg jag kunde vara nöjd över. Åkte till Frankrike och Berlin. Började umgås mer med andra än jag brukade från klassen och detta är jag väldigt glad över, så underbara hela högen! Spenderade även mycket tid ute på joberg där husvagnen som pappa köpte fick stå placerad. Var ovanligt lite i min sommarstuga och den svenska sommaren bestod av allt för mycket regn.

Har under stora delar av året saknat motivation och kreativitet, men kan också säga att jag ändå aldrig varit gladare. Har skrattat och gråtit. Tänkt för mycket, tänkt för lite. Bestämt mig, ångrat mig och sen ångrat mig igen. Valt gymnasium och gjort omval. Och alltså, om jag i den stunden som jag gjorde omval vetat hur otroligt smart jag var?! Jadu, jag vill bara gå tillbaka i tiden och ge mig själv en high five typ. 



Vad jag är mest tacksam över är att jag fick träffa Madelene som nu är en av de bästa personerna jag känner. Världsbäst är hon! Jag känner att jag kan vara mig själv till hundra procent när jag är med henne. Hon får mina dåliga sidor att inte kännas så värst dåliga och jag kan inte annat än att vara glad när jag är med henne, hon får mig att må bra. Även fast vi inte känt varandra särskilt länge så kan jag med säkerhet säga att hon är min bästavän och hon betyder så otroligt mycket för mig. Så ja, jag har haft en riktigt rolig höst. Varit jobbigt till och från och har haft mina ups and downs, men så är det väl alltid och med fina människor vid min sida blir allt så mycket enklare. 

Detta är vad jag tänker dela med mig av från det gångna året. Nu ser jag fram emot detta år. Vågar inte förvänta mig för mycket, men hoppas, det gör jag ändå. Längtar så obeskrivligt mycket till Ron Pope konserten denna månad och även till månaden efter då jag ska åka till Rom! Ja, jag ser fram emot det här året. Det är mycket jag måste ta tag i men nu är jag nog så pass redo som jag kan bli. Tvåtusentretton är mer än välkomnat.